Lite uppdateringar

Nu är det ett tag sen sen jag publicerade nåt. Sen senast har jag sänkt masik, köpt duk av Andi, varit på semester och paddlat en del. Dessutom har jag dukat och målat kajaken grön enligt Agnes önskemål. Ärtan heter den nu och jag ska bara fixa pluggarna till däckslinorna och ordna någon form av utriggare. Sen är det dags för premiärtur som jag hoppas på blir i morgon.


Jag tänkte dock redogöra från de sista delarna av projektet och sen får jag se om bloggen dör eller om jag jag bygger en baidarka kanske, eller varför inte en liten segeljolle?








Jag åkte alltså till Andi Röder för att köpa duk och kolla in hans kajaker. Han hade också byggt en barnkajak som faktiskt var väldigt lik min till formen förutom att hans hade lite mer volym i stävarna och mindre sittbrunn. Dessutom var den grön.




Jag började med att spänna på duken på längen genom att sy först en ficka i ena änden och sen sy en ficka till i andra änden av tyget, fast ca 10-15 cm kortare än kajaken. Sen drar man tills det blöder eller alternativt tills man lyckas få dit fickan över stäven.

Därefter är det dags att spänna duken på andra hållet. Det görs genom att man syr sicksack med en kanske 10 cm stor öppning. Sen efterdrar man lite då och då en dag eller två. Den här duken var betydligt smidigare att hantera än den jag använde förra gången, men det kostar fingertoppar i alla fall.

Först är det lasksöm, typ sån som man gör på dagis, fast riktigt tajt och helst rakt om det är det är det man eftersträvar. Tyvärr är det inte fullt lika lättsydd duk som på dagis.

Sen är det dags för fållen och den "osynliga" fållsömmen. Som slöjdlärare blir man lätt lite petig men efter ett tag ökar oftast stygnlängden. Det tog dock några dar innan sömmandet var avklarat.

Tyvärr hade jag inte lyckats så väl med sittbrunnsargen, den första blev för liten, den andra här på bilden sprack. Jag trodde inte att det skulle behövas någon isolering av röret när jag basade spanten och sargen. Det var dumt av mig!! Men de bästa lärdomarna är dyrköpta har jag hört. Jag rullade in mitt mässingsrör med ett liggunderlag och sen var det inga problem alls. Tyvärr var det inte den bästa ribban eftersom det var den sista jag hade uppsågad. Sargen blev därför lite för vek och höll inte riktigt formen när jag sydde på den.

Först spänner man fast sargen med ett spännband,

sen skär man hål i duken,

Man tar fram sin lilla lädernål och falska sentråd och så syr man fast sargen i duken. Givetvis lyckades jag med konststycket att snåla med sentråden så att jag fick skarva. Tyvärr mer regel än undantag.

Så här blev kajeken omålad.

Och så här efteratt ha målat den grön, varpå att jag och Agnes bestämde att den fick heta Ärtan.

Här är slutresultatet med däckslinor och sliders. Notera det lilla spännbandet på akterdäck. Det är till för att sätta fast stödhjulen.

Jag har hållit mig till originalförlagan med däckslinorna, men jag utelämnade harpunhållaren och fästena för gevärsfodral på främre fördäck. Utöver detta så har jag två sliders bakom sittbrunnen mot originalets enda, dessutom har jag lagt till öglorna för utriggare på akterdäck.

Utöver detta har jag struntat i de utanpå liggande stävribborna och stävknopparna. Om jag orkar någon gång så kanske jag sätter på dem också, mer för at det är snyggt än nödvändigt efersom kajaken kommer att användas rätt begränsat trots allt. Och nu har jag faktiskt inte några större möjligheter att ändra på så mycket och känner att jag är färdig.

Jag önskar att kajaken passade mig för den blev grym!

Nu har Ärtan sällat sig till resten av familjen. Agnes har döpt dem från höger till vänster, till Pärtan, Smärtan och så då Ärtan då. Den lilla blåa har Gabriel döpt till "Blåa Döden" ett i sammanhanget lite ovanligt namn med inspiration från "Hur du tränar din drake - av Hicke Hiskelig Halvulk III; tolkad från fornnordiskan" av Cressida Cowell, en lysande barnbok som filmen Draktränaren är baserad på.

Rekomendreras.

Masik och däcksribbor

Nu är jag äntligen klar! I alla fall nästan det är lite kvar här och där. Ribborna behöver sättas fast i masik och däcksribborna bakom sittbunnssargen behöver också spikas fast med mässingsspik. Därefter är det bara duken, färgen och sittbrunnsargen samt däckslinor och sliders kvar. En hel del alltså men slutet börjar skönjas.

Masik är gjord av en råsågad björkplanka med rejält svängda sidor vilket innebär att jag får fiberriktingingen hyfsat böjda också. Det innebär att jag kunde göra den förhållandevis tunn.

De främre ribborna fick fästas med mässingspik och kilar mellan däcksbalkarna och ribborna, de bakre hann inte spikas fast för klockan blev för mycket och precis när jag gick ut genom dörren så slog larmet på.




Så där, en sittbrunnsarg och lite olja och discokajaken är redo för duken.

Slagen och stävplattorna färdiga

Nu har jag spikat fast slagen med mässingspik. Först försökte jag surra fast slagen med min nyinköpta sentråd. Det blev inte speciellt bra. Så det fick bli mässingspik och det har faktiskt även originalet. Ändarna på slagen surrades ihop just bakom förstäven, respektive framför akterstäven, men gjorde en hemmalösning på som nog inte hade blivit igenkänd på grönland.


En lite kul bild på kajaken som hänger i luften

När jag mätte upp var slagen skulle sitta på spanten, insåg jag att akterstäven såg väldigt smal ut jämfört med ritningen. Den var dessutom mycket smalare än förstäven. Jag beslutade mig för att göra en nu lite bredare och längre stävplatta som gick nästan hela vägen ut till spetsen. På så sett får jag lite mer volym i stäven men det kanske inte spelar någon roll. Stävarna blir i alla fall lite mera som på ritningen och mer lika varandra.

Nu valde programet att vända på bilden igen, surt! Det är aktern på båda bilderna men den felvända bilden är den gamla stävplattan som blev lite för kort

Nu när stävplattarorna är på plats är det bara masik, däcksribbor samt sittbrunnsargen kvar. Förhoppningsvis blir jag klar snart och det är dags att skaffa duk till amiq. Fram till i lördags var jag säker på att jag inte på att jag inte ville ha bommullsduk igen, men efter att ha träffat Andi Röder och testat hans baidarka, har jag börjat vackla lite. Jag var inne på väv som används till krockkuddar eller möjligen polyester till flygplan. Jag fundera några dagar så får jag se.

Kajaken i skrivande stund

Stävar, köl och stävplattor

Så var jag igång igen då! Jag sågade ut stävarna med hjälp av min fullskaleritning.

Stävarna ser rätt okej ut, men tyvärr har jag gjort slut på den syntetiska sentråden, så jag funderade på om jag skulle använda klamrar istället. Jag experimenterade med 3 mm mässingtråd lite grand men fattar inte riktigt hur det skall göras. Sen tänkte jag att jag skulle använda koppartråden från en vanlig 220 v tråd, men det slutade med att jag gick och köpte lite tandtråd. Dubbel fungerade den utmärkt.

Sen spikade jag fast kölribban med mässingspik, det blev lättast så. Eftersom jag använt olika böj-jiggar till spanten så blev inte alla riktigt lika dana, så det fick bli lite små passbitar här och där.

Sen var det dags för slagribborna. Jag tänkte först surra dem med dubbel tandtråd men det blev inte så bra. Dessutom insåg jag att jag inte hade en aning om hur man gör. Istället började jag på stävplattorna men har bara gjort färdigt den i aktern.

Jag gjorde ett halvhjärtat försök med slagen igen, men det fick bli en tur till Wasséns inne i stan för lite falsk sentråd. Slagribborna har inte varit så speciellt samarbetsvänliga hittills. men jag tror att jag ska göra ett nytt försök i morgon.

Fortsättning spant

Det har gått några veckor sedan jag började på spanten och det har inte gått helt problemfritt.
Jag har dessutom varit i fjällen och lite annat som hindrat mig från att göra färdigt spanten.


För att kunna basa spanten så har jag byggt en baslåda av ett ventilationsrör och en tapetbortagare. Tapetbortagaren är ju egentligen en jättestor vattenkokare som inte slutar koka förren vattnet tar slut. All ångan går rakt in i röret så det blir inte något läckage och det borde bidra till en hög temperatur.

Tapetborttagaren

Jag har höjt upp röret så att ångan säkert ska passera förbi ribborna. Öppningen har jag täppt igen med lite gamla trasor.









Här är en bild av ribborna innan de basats.






Först ska ribborna in i röret för att basas. Vattnet i träet kokar i ångan och efter en stund kan den böjas efter behag. Den ska koka ungefär 2 minuter per mm. Dvs om ribban är 8 mm ska den basas i 16 minuter. Jag undrar dock om inte det är lite för lite för måna ribbor gick av fast jag hade varit noga med att såga ut dem med liggande trä och efter fiberriktningen.

Av någon skum anledning så tyckte programet att bilden skulle vridas, men det är själva böj-jiggen. Dvs den nya jiggen, för den gamla som jag hade till den nya kajaken verkar ha en för liten radie, vilket bidrog till att många ribbor gick av. Jiggen fungerar så att ribban sticks in i skåran och böjs genom att man man drar i läderremmen över den rundade delen av jiggen. Detta görs på båda sidor för att sedan sättas fast i relingarna.

Som synes så fick jag ta till lite tape här och var för att hindra sprickorna att växa, vissa är ok andra har jag fått göra om. En annan sak som blev ett problem var att ribborna i fören är längre än i aktern för att fören ska ligga djupare. Herr Cunningham har en metod för detta men jag utgick från var kölribbans avsånd till relingen och fick slipa lite här och var innan jag pluggade fast spanten. Nu är det klart och jag håller nu på med stävarna och kölribban.

Hur allt började

Det började med att min fru tyckte att jag skulle bygga en kajak. Jag var rätt tveksam till att börja med men började så småningom på Isforden, den träfärgade kajaken i filmen. Till att börja med älskade jag den men efter att ha kapsejsat på några mindre lämpliga ställen, kände jag att jag ville lära mig att rolla. Isfjorden är helt okontrollerbar om den vattnenfylls. Jag ville ha en kajak med lågvolym och skott för att minimera vattnet i sittbrunnen vid eventuell kapsejsning, dessutom kände jag att jag hade lite för dålig kontakt med skrovet. Utöver det tänkte jag att om hade en kajak till så vore det mycket lättare att hitta en paddelkompis eftersom jag då skulle ha två kajaker.

Det fick bli en Black Pearl. Efter att ha paddlat den är jag helt såld på grönlandskajaker. Jag snöade in på obskyr litteratur om grönlandskajaker och kände snart att jag var hemskt sugen på att bygga en. Jag inbillade mig i min enfald att det skulle vara lättare att göra en barnkajak eftersom det borde gå mycket fortare, men det visade sig vara mycket svårare än jag trodde eftersom den både ska vara kort och lite bredare för säkerhetens skull. Grönländarnas antropomorfiska måttsytem var därför till föga hjälp. Dessutom växer barn lite fortare än jag insett. Som tur var har jag två barn så den blåa kajaken är alldeles lagom för Gabriel. Den nya kajaken är en utmaning eftersom den byggs i skala.

Spant och sånt!

Sådär nu är relingarna klara och det känns som om det börjar likna något!



Jag har sågat upp kölribban och slagen. Sen har jag hyvlat spanten till rätt tjocklek, rullat ut min fullskaleritning och mätt ut rätt djup från relingarnas överkant till kölribbans undersida. Därefter sågade jag ut klossar som jag placerade mellan decksbalkarna och kölribban och spände fast dem med några tvingar. På den andra bilden kan man se att djupet på kölribban ökas i aktern för att få till en integrerad skädda.

När det var gjort så kunde jag göra låtsasspant av ståltråd som jag passade in mot kölribban och så var det bara att börja kapa till askribborna som jag skulle ha till spanten, men då gick larmet! Tyvärr så går det på lite för tidigt och jag hann inte städa upp heller. Securitaskillen känner igen mig nu, lite pinsamt faktiskt.

Snart klar med relingarena och däcksbalkarna

Det närmar sig slutet för relingarna. Jag har varit ganska klantig i ärlighetens namn. Troligtvis beror det på att jag inte läst på ordentligt. Den andra anledningen är att jag byggde en sydgrönländsk kajak med raka relingar förra gången vilket är lite annorlunda.

Det visade sig att jag fick ett försmädligt litet spel mellan balkarna och relingarna. Detta berodde på att tapphålen inte hade rätta vinkeln. Troligtvis har borret glidit lite i jiggen eftersom jag inte orkade sätta fast relingen, men det gick att fixa med en fil. Tyvärr fick jag inte den där tajta passningen som vi slöjdlärare strävar efter, men enligt H. C. Pedersen kan man slå in små kilar i överkant mellan tappen och tapphålet. Detta för att få öka vilkeln på relingarna. För att minska den sätter man kilen under tappen.

Hur som helst så ska jag bara plugga ihop allt och sen kan jag äntligen ge mig på spanten...

Problem!

Igår var jag uppe på jobbet och sågade till alla tapparna på däcksbalkarna, de blev rätt ok tyckte jag i alla fall innan jag satte ihop allt. Tyvärr har jag av lättja använt undersidan som referens mot borrjiggen när jag gjorde tapphålen varpå avståndet till överkanten varierade rätt stort speciellt i fören. Detta medförde att däcksbalkarna hamnade väldigt långt ner. För att kompensera detta placerde jag tappen på nedersidan av däcksbalken isället för ovansidan som jag tänkt. Detta visade sig vara ett feltänk eftersom jag tänkt använda den östgrönländska metoden att fästa balkarna med plugg snett ner genom genom balken och sen genom relingen itället för surrningar.

Som om detta inte var nog så fick balkarna fel längd i fören, vilket fick till följd att relingarna inte riktigt gick ihop i förstäven. Det slutade med att jag fick göra ett nytt tapphål i överkant mellan balk 1 och 2. Eftersom jag har ett extra fotstöd framför det andra med tanke på att Agnes bara växer hela tiden kändes det som om det fick räcka med en balk som ersättning.

Fortsättning relingar

Det blev ett litet uppehåll men nu är jag igång igen. Jag ändrade vinkeln från 68grader till 65 grader. Därefter limmade på en kil på framänden och hyvlade till formen i bakändan av relingarena. Nu ser språnget mycket bättre ut. Dessutom har jag borrat upp hål till spant och däcksbalkar. Har man en slöjdsal till hands så blir det lite lättare mycket. Bandsåg, plan- och rikthyvel och pelarborr underlättar förstås, men tyvärr kan man aldrig lämna något framme eftersom det är lektioner varje dag.

Nu är det bara att fixa till tapparna till däcksbalkarna så kan jag snart sätta ihop relingarna och så kan jag basa spanten!

Relingar

Så var det det där med dokumentationen, jag har ju ingen kamera. Det blir lite trist att inte kunna visa vad jag gör, men nu har jag i alla fall kommit igång med relingarna. Jag har inte riktigt fått till rätt språng än så jag kommer att få laborera lite med vinkeln. Just nu använder jag 68 grader, men det blir problem med stävarna som slokar lite väl mycket när man nyper ihop dem för att få rätt form på skrovet. Förhoppningsvis löser jag det om jag ökar vinkeln och limmar på kilar på ovansidan av relingarnas ändar.

Det blir fjorton spant och åtta däcksbalkar med masik. Jag hoppar över den främre böjda balken och sätter istället dit ett extra fotstöd för Agnes som hon kan använda när hon blir längre. Däckslinorna kommer att följa förlagan men jag hoppar över harpunhållaren.

Utöver detta har jag även sågat upp ask till spanten, jag hade lite kvar som faktiskt är lokalt bärgad från en avverkning här vid Lexby gård. Jag försökte följa ådringen så gått det gick på bandsågen och även om de inte är raka nu så blir de lätta att hyvla till när de legat blöt några dar. Ribborna är sågade med liggande trä.

uppstart

Nu har jag börjat! Till att börja med så var det dax för en fullskaleritning. Fram med stickpassaren, med ritpapper på rulle från IKEA och en miniräknare.

Först gjordes en offset-tabell med minutiös precision utifrån en uppförstorad planriting i KOG, måtten multiplicerades med 0,8 för att få rätt skala och sen ritades skrovet upp på ett fyra meter långt papper. Resultatet såg klart inbjudande tilltalande ut men verkade en aning lågt. Meningen var att djupet från relingen till kölribban skulle vara 13cm, men det var snarare 11cm. Min dotter behöver knappast en extrem rollkajak som andra kajak med tanke på hennes något bristande erfarenhet(den första paddlades säkert i fem minuter). Jag insåg att något var fel och upptäckte att min ritning inte stämde med de angivna måtten. Om det beror på en bristfällig kopieringsmaskin eller om det har blivit något fel under tryckningen av boken har jag lite svårt att uttala mig om eftersom jag lånat ut min KOG till en kompis.

Efter ivrigt surfande hittade jag till min glädje en Toni Vakipartas hemsida med massor av av filer med de flesta kajakerna i KOG för båtritningsprogrammet DelftShip. Givetvis fanns inte nr.67 med men det finns massor av andra modeller för den ambitiöse. DelftShip är ett program för beräkningar av våt yta, hastighet, djupgående och vattenlinje etc. Man kan även lägga in en egen bild på en båt (eller varför inte KOG 67) och göra sina egna beräkningar. Det försökte jag en bra stund faktiskt, men det blev för avancerat för en novis som mig. Det jag främst ville åt var offset-tabellerna och möjlighetan att räkna på djupgåendet och att få till ett lämpligt trim. Sen tänkte jag ska det va så här? Ribb och duk-kajaker handlar väl om känsla och frihet.?!? Följaktligen höjde jag relingen på min fullskaleritning och satte igång med att hitta balanspunkten och masik och allt vad det nu är och så får det bli som det blir.