Det började med att min fru tyckte att jag skulle bygga en kajak. Jag var rätt tveksam till att börja med men började så småningom på Isforden, den träfärgade kajaken i filmen. Till att börja med älskade jag den men efter att ha kapsejsat på några mindre lämpliga ställen, kände jag att jag ville lära mig att rolla. Isfjorden är helt okontrollerbar om den vattnenfylls. Jag ville ha en kajak med lågvolym och skott för att minimera vattnet i sittbrunnen vid eventuell kapsejsning, dessutom kände jag att jag hade lite för dålig kontakt med skrovet. Utöver det tänkte jag att om hade en kajak till så vore det mycket lättare att hitta en paddelkompis eftersom jag då skulle ha två kajaker.
Det fick bli en Black Pearl. Efter att ha paddlat den är jag helt såld på grönlandskajaker. Jag snöade in på obskyr litteratur om grönlandskajaker och kände snart att jag var hemskt sugen på att bygga en. Jag inbillade mig i min enfald att det skulle vara lättare att göra en barnkajak eftersom det borde gå mycket fortare, men det visade sig vara mycket svårare än jag trodde eftersom den både ska vara kort och lite bredare för säkerhetens skull. Grönländarnas antropomorfiska måttsytem var därför till föga hjälp. Dessutom växer barn lite fortare än jag insett. Som tur var har jag två barn så den blåa kajaken är alldeles lagom för Gabriel. Den nya kajaken är en utmaning eftersom den byggs i skala.
